Den här dagen som började så otroligt bra.
Fan vad skit det vart.

Har precis haft mitt första bråk med pojkvännen. Eller bråk och bråk. Jag känner mig mest sårad och osäker.
Har inte lust med sånt här. Vill inte förlora honom, men vill samtidigt inte vara med honom om han inte är säker på att vilja vara med mig..
Han och några av våra gemensamma vänner ska till Berlin nästa helg, jag tror iaf att det var så vi kom in på det, han sa att jag inte behöver oroa mig för något när han är där.

Jag - Det vet jag. Jag kommer aldrig vilja vara med någon annan än dig, någonsin. Eller det är så jag känner nu i alla fall.
Han - Jag vill inte heller vara med någon annan. Men inte någonsin.

Ja, så lät det. Det kanske inte låter så farligt. Det är ju inte det egentligen, man ska ju leva i nuet. Vilket jag är väldigt dålig på.
Men det gjorde så ont när han sa så. Det var som att han skulle kunna lämna mig när som hellst i princip.
Ont gör det.
Jag hoppas det löser sig.
Jag älskar den där dumma killen.